Skillnaden på slacktivism och äkta engagemang

Sedan jag skrev kapitlet ”Slacktivism – det oengagerade engagemanget” i antologin Sociala? Medier? så har jag vid många tillfällen i alla möjliga medier fått kommentera fenomenet. Och den vanligaste frågan är förstås vad slacktivism är. Jag har försökt beskriva det men idag har jag ett sånt perfekt exempel på vad det inte är så du verkligen kan förstå motsatsen.

Igår gick ett larm ut, en liten flicka i Göteborg var försvunnen. Polisen letade och bad om allmänhetens hjälp. Den nu ganska etablerade frivilligorganisationen Missing People gick ut på sin hemsida och uppmanade människor att dela bilden av flickan. Där kunde det ha stannat. Men i morse möttes jag inte bara av den lättande nyheten att flickan var återfunnen välbehållen, utan också bilder av människor som gått ut mitt i natten för att hjälpa till att leta. På Facebook såg jag vänner och bekanta som berättat att de varit med i sökandet. På riktigt alltså. Människor som tog steget från att ”Gilla” eller ”Dela” till att verkligen kliva upp ur surfsoffan och i mörker och kyla leta efter ett barn. Det är aktivt engagemang.

Och jag förstår att det här är beroende av var händelser inträffar, inte ska människor åka 50 mil för att gå skallgång. Men på varje bild av en försvunnen person ser jag kommentarerna av typen ”Tänker på de anhöriga, hoppas han/hon kommer till rätta snart!”. Och jag är övertygad om att det, slacktivismen, lättar skribentens samvete snarare än värmer en orolig mors hjärta.

Är det dags för Facebook att lyssna lite?

I ett antal inlägg har jag orerat om min frustration över företags oförmåga att ta reda på, och följa, Facebooks regler för tävlingar. För ett par veckor sedan ringde en reporter från P4 och vill ställa lite frågor om just detta. När jag förklarar reglerna och resonerar kring dem så inser jag att det finns ytterligare en dimension att ta upp. Nämligen den om vad som gynnar användarna.

Facebook är så stort som det är tack vare att de alltid fokuserar på att ge användaren det de vill ha, eller inte visste att de ville ha. Det är inte en sajt som företag kan ta över med annonser eller alltför varumärkesmålade sidor. Och om användarna anammar ett beteende så ska det ses som väldigt viktig input. Tävlingsreglerna går emot användarmönstret. Företagen vill att personer ska gilla deras sida och ta del av deras produkter och tjänster/därför lägger de ut bilder som användarna kan dela i sina loggar för att få chansen att vinna ett pris. Och användarna gör det. De tycker att när det är en produkt eller tjänst de gillar så är det helt okej att visa detta för sina vänner, för att få chansen att vinna. Så alla är nöjda. Utom Facebook själva.

Så varför ser regelverket ut som det gör? Utan att på något sätt sitta på fakta gissar jag att det handlar om juridisk friskrivning. Om Facebooks funktioner inte används för att genomföra tävlingen så kan Facebook inte ställas till svars om något skulle gå fel.

Men som det ser ut nu så har både företag och privatpersoner nytta av det här sättet att använda plattformen, så jag börjar tycka att det är regelverket som får ändras. För varför ha en regel som ingen respekterar, och som inte ens instiftaren bryr sig om att försöka upprätthålla?

 

KONY 2012 väcker slacktivisterna

SlacktivismKänner du till Joseph Kony? Ja mest troligt gör du det, men för en vecka sedan var gruppen som kunde svara ja på frågan avsevärt mindre. Den halvtimmeslånga filmen spred sig över en natt i sociala medier, och självklart var den noggrant placerad i dessa kanaler. Väl där så följde den stora virala effekten.  KONY 2012 har nu dryga 66 miljoner visningar på YouTube.

Jag har inte sett den. Jag har sett inledningen och jag har läst mig tillbudskapet, men jag har inte lagt 30 minuter på att låta mig exponeras för politisk lobbyism i sitt mest tillgängliga internetformat. Och med tanke på hur extremt snabbt och brett den spridits så undrar jag om de där 66 miljonerna verkligen gjort det?

Jag känner mina Facebook-vänner. De med ett verkligt politiskt engagemang kan jag räkna på två händer (och då är jag generös). Det var många gånger det antalet som delade KONY 2012 i mitt flöde. Har de tittat 30 minuter eller 5? Har de läst sammanfattningen, blivit upprörda och sedan med ett upprört finger klickat på Dela-knappen? Mest troligt, ja.

Det här är slacktivism. Ni som följer bloggen och/eller mig vet att det här är ett ämne som ligger mig nära om hjärtat. Att observera och analysera händelser som kommer skenande i sociala media-kanaler via personer som annars inte lägger minsta statusuppdatering på djupare ämnen än det senaste middagsintaget, bäbisaktiviteten eller träningspasset. Och som vanligt landar jag i en suck över bristen på källkritik. Jag hävdar inte att jag vet vad som är sant och inte i den här historien. Men om var och en var utrustade med ett visst mått av just källkritik så skulle inte en politisk video kunna få den här typen av spridning. För på samma sätt som att sociala medier är fantastiska kanaler för att synliggöra saker som annars inte kom upp till ytan, så är de ibland öppna akvedukter där budskap tillåts forsa fram utan att någon sticker ner ett finger för att kontrollera så det inte är förgiftat.

Spammar du utan att veta?

Känner du igen inlägget på bilden? Du kanske också skickar ut den här typen av spam, utan att vara medveten om det.

Spam på Facebook

 

 

 

Genom att godkänna applikationer Facebook så kan uppdateringar skickas ut från ditt konto, som i sin tur lockar fler i fördärvet. Därför är det bra att kolla igenom vilka applikationer du godkänt och helt enkelt ta bort dem du inte vet med dig att du använder.

Gör så här:
1. Klicka på ”Kontoinställningar”.
Kontoinställningar

 

 

 

 

2.  Klicka på ”Applikationer”.
Applikationer

 

 

 

 

 

3. Läs igenom listan och klicka helt enkelt på krysset på de applikationer du inte vill ha kvar!

Kryssa bort

Jag gillar dig på Facebook, bring on the good stuff

Gilla-tummeDen vanligaste orsaken till att personer slutar ”gilla” en Facebook-sida är alltför frekventa uppdateringar. Den där statusraden är alltså något du ska vårda ömt. Jag brukar rekommendera max en uppdatering/vecka på en företagssida, och då gäller det ju att tänka igenom vad man fyller den med. Ändå ser jag alltför många exempel på ”Nu är vi 500 som gillar”, ”Åh vad kul att 12 st till gillar nu” och så vidare. Ni berättar alltså för de som redan gillar att de har blivit en större skara. Förlåt, men det känns inte helt meningsfullt. Om det var så att budskapet nådde dem som inte redan gillade så vore det en annan femma, man vill ju gärna hänga med en grupp. Men om du ska kommunicera med de redan frälsta, ge dem någonting mer. Visa vad de får för valuta för sitt klick. Börja ge mervärdet i tips, nyheter, tävlingar, freebies, omröstningar, länkar och allt som kan tänkas engagera dem. De är dina ambassadörer, ge dem kärlek, inte siffror.